Vi följer Börje Ramsbros tvist med Stiftelsen Industrifonden Företagsstöld med statligt stöd Av Marie-Anne Olsson  - 10 augusti 2013 Ytterligare information har kommit till min kännedom. Information om en aktivitet som sannolikt i allra högsta grad har påverkat den fortsatta utvecklingen i "System 3R-affären". Nyckelinformation som, om den hade varit sanningsenlig och fullständig, hade kunnat förkorta Börje Ramsbros kamp för rättvisa med åtskilliga år. År som han skulle ha kunnat ägna åt mer samhällsnyttiga och produktiva aktiviteter än att försöka komma till tals med träbockar, i sina försök att få klarhet i och upprättelse för de svek och den stöld han hade utsatts för. Huvudpersonen här är en statlig tjänsteman (alltså en man i Statens tjänst, det vill säga i tjänst för dig och mig) vid namn Lars Häggmark. Jag känner inte till så mycket om denne Lars. Men jag känner i alla fall till att han under perioden 1993 – 1998 var kansliråd på dåvarande Närings- och Handelsdepartementet. Han var dessutom under verksamhetsåret 1993-1994 styrelseledamot i det som då hette Stiftelsen Industri- och Nyföretagarfonden. Det var under denna period då det påstådda "förvärvet" av Börjes företag System 3R gjordes. Närings- och Handelsdepartementet var (liksom nu Näringsdepartementet) huvudman för det som sedan juni 1995 heter Stiftelsen Industrifonden. Avbildad Lars Häggmark. Det är inte så svårt att vara skurk när man till och med får statlig uppbackning. Stiftelsen Industrifonden har hela tiden skyllt ifrån sig, sagt att den har fått "ärva" aktier i System 3R från Stiftelsen Småföretagarfonden. Stiftelsen Industrifonden har sagt sig vara helt ovetande om hur dessa aktier hade hamnat hos Stiftelsen Småföretagarfonden, en stiftelse som inte ens existerade vid tiden för "förvärvet". Det har de inte haft en aning om. De påstod och påstår att de inte har varit inblandade och har gjort allt för att svära sig fria. När argumenten har tagit slut, har de istället gång på gång gömt sig bakom ett förlikningsavtal från den 8 mars 2000, ett avtal där Stiftelsen Industrifonden inte ens är part. Hur detta avtal kom till beskrivs i inlägget "En oanständig förlikning". Nog om detta. Sammanfattningen är, att Stiftelsen Industrifonden hela tiden har påstått sig vara ovetande om vad som har försiggåtts, och även vägrat att ta reda på vad som har försiggåtts. Om detta vore sant kan man undra varför Lars Häggmark, statstjänsteman och styrelseledamot i Industrifonden, kände sig föranlåten att undanhålla Börje relevant information, samt förse honom med ofullständigt underlag, när Börje kontaktade honom i juni 1997? Börje bad honom då om att få någon sorts material som kunde bringa klarhet i, hur Industrifonden skulle ha "förvärvat" aktier i System 3R, eftersom han själv som ägare inte alls hade varit inblandad i några sådana diskussioner. Lars Häggmark överlämnade via fax den 2 juni 1997 "Här några papper som inte kan bedömas som hemliga" (citat från faxet). Det här gjordes alltså av Lars i sin roll som kansliråd och statens förlängda arm i Stiftelsen Industrifondens styrelse. Länk till fax sida 1. Varför skulle det finns några "hemliga papper" överhuvudtaget i en affär som skulle ha gått rätt till, papper som skulle hemlighållas för den påstådda säljaren? Bara det är ju befängt och visar på att Lars, i statens tjänst, och många andra, kände till att den här "affären" inte var särskilt rumsren. De "papper" som Börje fick bringade just då inte så mycket klarhet, de gällde endast Stiftelsen Småföretagarfonden. Denna stiftelse skulle avvecklas under 1993 enligt ett beslut i riksdagen, och samtliga tillgångar skulle överföras till Industrifonden senast 31 december 1993. Bland "pappren" fanns ett brev daterat den 12 november 1993 till Närings- och Handelsdepartementet från den förutvarande förvaltaren av Stiftelsen Småföretagarfonden, Företagskapital AB. Se länk till fax sida 8. Där stod följande, citat: "Företagskapital AB och Industri- och nyföretagarfonden har denna dag träffat avtal (Bilaga 1) enligt vilket Industri- och nyföretagarfonden inträder i Statens ställe som part i det avtal som träffades mellan Staten och Företagskapital AB den 27 januari 1992, med de ändringar som anges i det nya avtalet av den 12 november 1993." Informationen ovan var av avgörande betydelse för Börje, när han sökte efter förklaringar till hur hela denna bluffaffär hade gått till. Men Lars Häggmark, styrelseledamot i Stiftelsen Industrifonden och kansliråd, faxade över endast valda delar av avtalet, som syftas på i "Bilaga 1" ovan, till Börje. Och, av någon anledning hade denne allmänhetens tjänare blankat, raderat ut paragraf 2 på faxsidan 10. Varför? Se: fax sida 10 Börje hade då ännu inte förstått hur viktig den här paragrafen var för honom, utan först i juni 2011 fick han, vid efterforskningar vid Riksarkivet i Arninge, fram det kompletta avtalet. Låt oss titta på den utelämnade paragrafen. Citat: "2§ Investeringsmedel m m Till portföljen skall knytas ett belopp likvida medel om 45 miljoner kronor. Dessa medel får användas för att utveckla och förädla portföljen genom att göra kompletterande engagemang i berörda – men inte andra – företag. För nytillkommande investeringsbelopp högre än 5 miljoner kronor per företag skall Industrifondens medgivande inhämtas..." Se: avtal inklusive paragraf 2 Man fick alltså inte göra investeringar i nya företag alls, och System 3R fanns inte upptagen på listan över befintliga företag i Småföretagarfondens portfölj. Man fick inte göra någon investering alls större än 5 miljoner kronor utan att Industrifondens medgivande hade inhämtats. Så hur kunde, och kan, Industrifondens ledning hävda att den inget visste? Även om man inte hänger med i vad alla avtal gick ut på och vad de egentligen reglerade, så kan man konstatera att statens tjärnare Lars Häggmark och Industrifonden tydligen hade en hel del att dölja. Vad ville Lars dölja? Vem ville han skydda? Och varför? Och är det därför vi avlönar statstjänstemän, för att de ska stödja olagligheter som till exempel företagsstölder? Jag bara undrar. Denne Lars Häggmark faxade av någon anledning också över stadgarna för Stiftelsen Småföretagarfonden, som gällde mellan 27 januari 1992 och 12 november 1993. Varför skickade Lars över gamla stadgar, som inte gällde vid tidpunkten ifråga? Det är helt uppenbart att Industrifondes styrelse väl kände till, och aktivt deltog i, planeringen av hur System 3R skulle konfiskeras. Det är uppenbart att de mycket väl visste att Stiftelsen Småföretagarfonden inte existerade vid tidpunkten. Det är uppenbart att de var med och "förvärvade" System 3R, men kom sen på att de skulle gömma sig bakom Stiftelsen Småföretagarfonden, som före den 12 november 1993 fick lov att investera i aktier. Inte heller Stiftelsen Industrifonden fick nämligen förvärva aktier utan endast lämna lån och garantier i olika former. Självklart kunde de inte föreställa sig att en envis jäkel som Börje någonsin skulle komma dem på spåret. Se: Förordning (1993:31) om finansiering genom stiftelsen Industrifonden. Det är uppenbart att Industrifondens styrelse kände till den förbjudna "affären", även genom det faktum att Uno Alfredéen, som då satt som styrelseordförande i både Företagskapital AB och Industrifonden, var med på ett sammanträde i Företagskapital den 15 november 1993. Där deltog han i planeringen av kuppen. Märk väl, det är tre dagar efter att det nya avtalet om förvaltning och avveckling av Stiftelsen Småföretagarfonden skrevs. Avbildad: Uno Alfredéen Se Protokoll fört vid sammanträde med styrelsen i Företagskapital den 15 november 1993 och den 3 december 1993. Det här tog allmänhetens tjänare Lars Häggmark på sig att dölja. Det säger sig ju självt att han inte hade någon anledning att mörka något, om han inte ens kände till det. Jag skulle vilja fråga Näringsdepartementet idag, särskilt Annie Lööf och expeditionschef Fredrik Ahlén, om det här är ett normalt och acceptabelt beteende hos deras statligt avlönade medarbetare. Fakta om dagsläget Börje har under flera år försökt få en diskussion med nuvarande ledning hos Industrifonden om de 30 000 aktier, som Industrifonden kom över på det här rättsvidriga sättet. Han har på många sätt försökt att få nuvarande VD Claes de Neergaard, samt Industrifondens styrelse, att seriöst lyssna och gå igenom allt material Börje har samlat på sig. Han har vädjat till dem att sätta sig ner och tillsammans med honom söka nå en fredlig lösning på problemet. Avbildad: VD Claes de Neergaard Men nej, Industrifondens ledning och styrelse har vägrat att föra seriösa diskussioner. De upprepar bara samma ihåliga påstående om och om igen, det påstådda förvärvet har skett juridiskt giltigt och korrekt.. Jag har vid åtskilliga tillfällen under det här året funderat över om dessa högavlönade individer är så kompakt ointelligenta och lättlurade, eller om de verkligen är hel- eller halvkriminella? Något är det, och oavsett vilket är det riktigt illa ställt. Läs vidare: NÄR "förvärvade" Industrifonden aktier i System 3R? Hur kan de som ansvarig ledning för en organisation som har till uppgift att stödja innovatörer, entreprenörer, företagare i Sverige agera precis tvärtemot? Hur kan de påstå att något har gått rätt till, utan att kunna visa några som helst giltiga förvärvsavtal som stöder deras sak? Ja, säg det. Industrifondens dubbelmoral och oetiska handlande har jag behandlat närmare i inlägget  Industrifondens "kärnvärderingar" Deras ovilja att ta sitt ansvar har lett till att Börje Ramsbro har stämt Industrifonden vid Stockholms tingsrätt (augusti 2012). Avvisning har inte bifallits och processen har sin gång, en process som på grund av inkompetens hos Industrifonden slösar med både tid och skattepengar. Läs vidare: Tingsrätten mellandom i mål. nr; T 7855-12 Inte nog med att detta är en företagsstöld som är, direkt eller åtminstone indirekt, sanktionerad av staten, Börjes motpart har som ombud anlitat advokat Hans Bagner. Denne Bagner har gjort till sitt varumärke att ta till vilka metoder som helst, inklusive lögn och förtal, för att dölja brott. Han har aldrig läst eller brytt sig om några etiska regler, han backar inte för några som helst lögner. Han räknar antagligen med att motparten ska känna sig helt överrumplad och överkörd och inte orka ta strid. Avbildad. Hans Bagner MAQS Law Firm Dock har han säkert läst rapporten Kill the Inventor och i stället för avsmak fått inspiration. Denne Bagner verkar inom MAQS Law Firm, en advokatbyrå som sticker ut näsan. Den saken behandlas lite närmare i Vem vaktar dansen? Se: Hemsida MAQS Law Firm - advokaterna som slåss mot dåliga affärer Några exempel på Hans Bagners processföring kan läsas här: Industrifonden rättsskandal - del 2, Tvisternas mästare - Lögnernas mästare. Glädjande nog känns det som om en "folkrörelse" är på gång mot den här sortens ruttenhet och brist på etik och moral. Och någon gång måste det bli stopp och trenden vända. Vi, både Börje och jag, hoppas mycket på verksamheten inom Innovators' Resistance, som finns på Facebook. Se länk: Innovators´Resistance Marie-Anne Olsson Friaskribenter Bankrättsföreningen

Tack för besöket och välkommen åter! Hemsida